En liten trälåda…

…med ett ömtåligt och intrikat metallmonster inuti anlände idag.

Siwentys insemineringsinstrument  levereras ordentligt förpackat i en trälåda.Vi har alltså investerat i ett insemineringsinstrument för bidrottningar.

Att som nybliven biodlare omedelbart ge sig på att inseminera bidrottningar ter sig förstås lätt vansinnigt, men om man tänker efter är ju detta den logiska slutpunkten för verksamheten.

Med andra ord är det ju bara att sätta igång, så man lär sig.

Hur svårt kan det vara?

Inflyttning

Bi på väg in genom flusterhålet

Det dök upp några värmlänningar inatt. De är i och för sig misstänkt gula för att komma från Värmland, men vem är jag att ifrågasätta individers ursprung?

Nu bor de här, i alla fall, på garagetaket. Efter allt förarbete och väntande är det som ett stort antiklimax, men jag är säker på att vi strax får händerna fulla.

Först ska vi dock göra det svåraste som finns inom biodling. Ingenting. De ska få en extra låda att expandera i och eventuellt lite stödföda, men sen får vi vackert vänta och se vad som händer.

Vissa har uppenbarligen hittat pollen, i alla fall..

Bi på väg in genom flusterhålet med pollen

Pseudoskorpioner som äter Varroa-kvalster

Jag var på en mycket intressant föreläsning om pseudoskorpioner, på en biodlarkonferens nyligen. Ett tyskt forskarlag under ledning av Torben Schiffer har experimenterat med att låta pseudoskorpioner, närmare bestämt bokskorpioner, bosätta sig i bisamhällen och livnära sig på, bland annat, Varroa-kvalster

Detta är egentligen inget nytt. Historiskt har bisamhället hållit sig med en ganska omfattande fauna som samverkat för att upprätthålla en god livsmiljö för bin. Tyvärr har biodlare skadat denna balans genom användning av bekämpningsmedel och bikupor i plastmaterial, som saknar de naturliga springor och andra håligheter där dessa smådjur bor.

Schiffer och hans forskarlag har undersökt bisamhällen i Afrika, som inte varit utsatta för bekämpningsmedel och kommit fram till att ett hälsosamt bisamhälle kan innehålla upp till 200 bokskorpioner, som lever i symbios med bina och hjälper dem att hålla Varroa-populationen i schack.

Det finns mycket mer att säga och läsa i ämnet, men jag lämnar er med denna actionfilm, som visar bokskorpioner i arbete.

Återbruk

Här förvandlas gamla fasadbrädor till langstroth-lådor

Fasadbrädorna som byttes ut i höstas har legat i en hög på uteplatsen hela vintern.

Först var tanken att bygga bikupor av dem. Sedan avfärdades den tanken på grund av arbetsinsatsen och vi köpte cellplastlådor istället.

Sedan ångrade jag mig igen, mycket på grund av en föreläsning om pseudoskorpioner och vad de kan göra för bihälsan och jag bestämde mig för att gammalt trä förmodligen är perfekt att bygga skattlådor av.

På vägen dit insåg jag att konstruktionen gick att förenkla. Det är inte alls nödvändigt att hålla på och fräsa eller såga spår att hänga ramlisterna på. Har du 17mm-brädor är det mycket mer rationellt att bygga lådorna i dubbla lager, med det ena lagret något lägre längs kortsidorna, så blir det inbyggda hyllor för ramarna. Dessutom blir det jätteenkelt att göra infällda handtag genom att helt enkelt ta upp genomgående, avlånga hål i det yttre lagret.

Det blir förstås tyngre och går åt mer material, men gamla fasadbrädor är inte så svårt att få tag i alldeles gratis, för den som anstränger sig bara lite och det blir ju så mycket enklare att bygga.

Vi kan väl återkomma till närmare konstruktionsbeskrivning och fler detaljer lite senare, kanske . Just nu återstår fortfarande en del montering och den avslutande finsågningen, men sen ska bina få bo ståndsmässigt i yngelrum framställda av återvunnet trä.

Om en månad ska första omgången bin hämtas. Det är väl tid som lär försvinna fort, misstänker jag.

Nu gäller det bara att få tag i en rejäl population pseudoskorpioner. Hur svårt kan det vara?

Ojdå!

Det dök upp en lastbil imorse, mitt i dagislämningen. I sitt innanmäte hade den två pallar Langstroth-lådor.

Två pallar Langstroth 3/4 framför garaget

Det var förstås väntat. Jag upptäckte nämligen i förra veckan att LP:s biodling hade januari-rea på Nackakupan, och ska man ändå slå till är det ju lika bra att passa på, så nu har vi 120 lådor Langstroth 3/4 i lager. Det lär ju räcka i ett år, åtminstone.

Så, vi kan väl konstatera att valet av lådor är klart nu och att det blev cellplast.

Jag slipper snickra lådor, i alla fall. Vi får väl se hur det blir med bottnar och tak, men de är ju enklare att få till.

En paradisö för biodlare

Öriket Niue, i Sverige kanske mest känt som innehavare av .nu-domänen, är en av världens minsta nationer och ligger mycket isolerat i Still havet. Så isolerat, att öns biodlingar är helt fria från Varroa, Amerikansk yngelröta och andra farsoter, som plågar bin och biodlare världen över.

Innan du packar ditt bohag och flyttar dit kan det vara bra att känna till att alla bin på ön ägs av en enskild biodlare som köpt dem av Niueska staten, så det är inte helt självklart om och hur du kan etablera dig där.

Men smittfria bin har de, eller i alla fall bin som inte plågas av nutida, förödande smittor, och det har väckt förhoppningar hos vissa forskare om att bin från Niue ska kunna rädda världens bistammar.

Mer om detta får du veta i reportaget The Buzz Around Niue, hos Al Jazeera.

Det ska vara fan att köpa bin!

Det är enkelt att komma igång som biodlare. Du behöver lite skyddsutrustning ett par verktyg och två eller tre kupor, som du lätt köper i någon butik på webben. Sedan är det bara att skaffa bin och köra igång.

Bara.

På papperet är det bara att hitta någon uppfödare som säljer paketbin eller avläggare, eller någon hobbyodlare som har överskott, och slå till.Jag börjar, som alltid, med att googla lite.

Jag hittar biodlare som säljer avläggare och paket. Ska jag tro mina sökresultat är de färre än tio stycken, i hela Sverige.

Detta verkar fullständigt vansinnigt. Det måste helt enkelt finnas fler! Säkerligen finns det fler också, men webben går de inte att hitta, i alla fall inte på den del av webben som indexeras av sökmotorer.

Men jag har tio säljare och det räcker med en som säljer ett ramformat som jag vill ha, dvs 3/4 eller 1/1 Langstroth. De är fler än en.

Bra! Bara att beställa, alltså?

Inte riktigt så enkelt, nej.

Jag kan ha missförstått saken, men en proffsodlare, som säljer bin, har förklarat för mig att det enda i biväg som kan skickas någonstans i Sverige är drottningar, som kan skickas som brev. Paket och avläggare måste du hämta och transportera hem på eget bevåg.

Så, av kanske en handfull säljare jag kan hitta, som säljer det jag vill ha, ska jag alltså hoppas att någon finns inom rimligt bilavstånd för att jag ska orka.

Jag har tur! På bara tio mils avstånd finns bin att köpa. Förhoppningsvis finns de fortfarande i livet även till sommaren, när det är dags för leverans.

Vore värre om jag bodde norr om Värmland. Då fick jag väl gå ut i skogen och försöka fånga en svärm, eller nåt.

Höstsammankomst

Oxalsyrabehandling av invintrat bisamhälle

Jag visste anade väl att de flesta, eller kanske alla, i Sverige bekämpar Varroa med oxalsyra på hösten, men jag inbillade mig att detta var något som var och en ordnade med på egen hand.

Uppenbarligen var jag alldeles ute och cyklade. Det visar sig att alla biodlarföreningar med självaktning arrangerar särskilda höstsammankomster för att distribuera oxalsyra till sina medlemmar och de gemensamma bikuporna.

Jag besökte en av de lokala biodlarföreningarnas höstsammankomst igår. Förutom oxalsyran stod även korv med bröd och allmän samvaro på programmet.

Jag träffade bland annat två biodlare som bor här i området. Uppenbarligen är bigårdarna vanligare än vad man kan tro. De verkar gömma sig i trädgårdarna i varje villaområde med självaktning.

Alltid bra med lokala kontakter. Det blir så mycket lättare att få hjälp när någonting strular om närmsta kunniga person bara bor några hundra meter bort.