…och till slut fick vi till några drottningar

Vi skulle ju odla drottningar, var tanken, och inseminera, var tanken. Vi hade all upptänklig utrustning.

Sen var det ju den lilla detaljen med att faktiskt odla drottningar.

På papperet är det väldigt enkelt. Du tar larver av rätt ålder och larvar om till cellkoppar och sätter i ett samhälle som antingen saknar drottning, eller som har fått drottningen inspärrad i något avlägset hörn. Några dagar senare har du täckta drottningceller som du kan bura och stoppa in i ett kläckskåp eller valfritt bisamhälle. Lätt som en plätt!

Men nej. Ingenting av det där är lätt som en plätt. Hitta larver av rätt ålder är i och för sig inte jättesvårt, men sen ska de lyftas upp ur sina celler med något som ser ut som en virknål och placeras i små plastkoppar. Det kanske du klarar, med god syn, lämplig belysning och rätt handlag.

Att se larverna kan verka lätt, men det är ju inte som att de bästa larverna är lätta att urskilja. Istället ligger de dolda i en pöl av mat. Du tror att du letar efter en larv i botten av en cell, men det du egentligen ska leta efter är en knappt urskiljbar larv i en pöl av knappt genomskinlig gegga.

Sen ska larven lyftas ut och då finns en mängd olika verktyg att välja mellan som alla har det gemensamt att det egentligen blir lika svårt oavsett vad du väljer. Om du inte är min fru förstås. Då är det inget problem.

Men visst! När du hittat lämplig belysning — En förstoringslampa i mitt fall. — och larvat om hundra celler, bör du klara av det där utan att bryta ihop varje gång.

Sen ska dina mödosamt omlarvade celler in i en cellbyggare och det kan ju inte vara så svårt, för det står ju precis hur man åstadkommer en bra cellbyggare i litteraturen.

Ja, det är säkert bra med den där litteraturen alltså, men utfallet var väl, ska vi säga magert, de första fem omgångarna, så det finns gott om utrymme kvar för misslyckanden.

Men låt oss säga att du fått fyra antagna och täckta celler som bina börjat bygga ut till vaxkakor som du, med antagligen alldeles för mycket våld, fått in i kläckburar. Låt oss också säga att du byggt ett kläckskåp med lite grejer du hade i garaget och en kinesisk termostat, och att du stoppat in dina fyra celler för kläckning i skåpet. Nu kan väl ingenting gå fel?

En av drottningarna tog sig faktiskt ut ur cellen. Det var det sista hon gjorde. Övriga celler kasserades några dagar senare, när det började bli pinsamt tydligt att ingenting mer skulle hända.

Efter dessa femtioelva misslyckade försök gjorde vi en cellbyggare som var drottninglös på riktigt och då plötsligt kom vi upp i hela 66 procent antagna celler. Synd bara att det var i slutet av juli och inte så lite, utan mycket sent att göra nya avläggare.

Nu står i alla fall fyra nykläckta, märkta drottningar i burar, tillsammans med följebin, i kläckskåpet. Jag hoppas de överlever natten, så får vi väl se om vi kan hitta på något sätt att förvara dem utan att de tar livet av varandra.

Om vi har tur kanske det fortfarande går att få tag i drönare till inseminering och då börjar nästa äventyr.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *